Jag verkar ha aggressionsproblem. Jag kan bli så jävla arg för ingeting och bara viljaslåallt och alla. Jag har alltid haft det lätt att bli arg men det har blivit värre. Jag är bara arg och irriteradhela tiden. Borde man skaffa hjälp?

Hej!

Jag vill bara fråga: ni som säger att depprimerade/självmordsbenägna borde skaffa sig ett liv, hur fan tänker ni? Att säga till en självmordsbenägen att skaffa sig ett liv är baraidiotiskt, de har redan ett liv och de hatar det. Det kan vara en anledning till att de vill ta sitt liv, kanske.

Det jag vill säga är helt enkelt tänk innan ni skriver något såant till någon. dessutom behöver man inte skära sig för att vara EMO eller vara EMO för att man skär sig.  

Hon är inte vacker

Hon är inte glad

Hon kan inte älska

men jag älskar henne ändå.

Hennes ögon är döda

Hennes mun är full med lögner

Jag vet att hon aldrig kommer vara där för mig

men jag kan inte låta bli

att vara där för henne.

Morsan o farsan e på fest, Party! Party woh oh! Jag o syrran stann hemma. Jag har suttit vid  daorn o sett på "Return of the king". Jag måste säga att efter att ha sett den typ 20 ggr så tappar skutet den emotionella sidan.

Min historia - ett urval

Jag har blivit ombedd att göra ett inlägg om mig själv och jag vill gärna uppfylla mina läsares önskningar.

Jag är en "vanlig" kille på 14, snart 15 år som man kan kalla hyfsat bra i skolan. Jag har mått dåligt sen jag började i 3:an. Då var jag den som man kunde reta / mobba, kalladet vad ni vill. Jag stod ut i tre år, mest p.g.a att jag hade min bästa kompis,Tim. Jag mådde sjukt dåligt dessa tre år men jag stod ut när jag blev kallad tjock, fet, värdelös. Men jag stod ut. Jag började skolka, låtsas att jag var sjuk. När jag sedan började i en ny skola, ny klass, ny stad ville jag starta ett nytt liv, försöka bli lite populärare. Det gick, jag fick snabbt många nya vänner. Jag var helt lycklig , för första gången seddan jag började 3:an. Det var för bra för att vara sant.

När vi började sjuan. Då hände det. Livet blev till ett helvete igen. Inte på direkten utan ganska gradvis. HON började på skolan. Ni kanske undrar vem "HON" är, som kan göra livet till ett helvete? Jag begär inte att ni skall förstå, folk som inte blivit utsatta för det förstår inte. HON är en tjej i paralell klassen. Vi kände knappt varandra men hon påverkade mig ändå. Hennes bästa kompis var tillsamans med hennes pojkväns bästa kompis. Nu råkade det varaså att HON var otrogen mot sin pojkvän, med ingen mindre än hans bästa kompis. För att göra skrivandet lättare kommer jag kalla HON för S, hennes kompis för Na, hennes ex för A och Na's ex för Ni. Eftersom Na var ihop med Ni så var Ni otrogen mot Na. Nu råkar det vara så att vid den här tiden kände jag bara Na och hon är en av de sjysstaste tjejer jag NÅNSIN träffat. Dessutom är hon sjukt bra på att rita. BTW, var var jag...? Justeja. Ni var otrogen mot Na med S och S var otrogen med Ni mot A. Detta ledde till att Na mådde ännu sämre, henes liv har redan varit så skitit att jag inte förstår hur hon står ut. Bara några dagar efter att S och A gjort slut kunde man se att S har blivit ihop med Ni. Jag har alldrig varit så insatt i skolans förhållanden så när S kom till mig och vi började snacka så brydde jag mig inte så mycket om hur folk skulle reagera utan blev snabbt kompis med S, ett misstag jag ångrar djupt. Varge läsår åker min klass till en liten håla i Småland, kallad Gamleby där vi har slöjd och hmekunskap. Under denna vecka växte min vänskap med S och jag blev kär i henne. Jag började hata hennes dåvarande pojkvän Ni och jag försökte skillja på dem. Det verkade inte behövas då S verkade fast besluten att var otrogen mot Ni också, med mig. Däremot blev det inte av, som tur var och vi åkte hem. Min kärlek till S växte under terminen och i slutet på terminen frågade jag chans då hon gjort slut med Ni. Negativt. Resten av terminen verkadeS helt bytt inställning mot mig och behandlade mig som om jag var canser personifierad så fort jag var i närheten. Detta blev droppen, jag började skära mig. Jag stod inte ut längre. Sen efter smmarlovet har jag försökt ignorera S för att inte behöva må ännu sämre. Ni kan tolka min historia hur ni vill, men ta i aktning att ingen kan riktigt förstå S och hur hemskt hon kan behandla människor. Ni vill inte lära känna henne.

David